Både ljus och mörker när Landskronaskildraren Jonas Bergh lyrikdebuterar

Författare, pappa till tonårstjejer, tandläkarson, entusiatisk badare, särbo. Nu kan Jonas Bergh också lägga till poet i beskrivningen, efter debuten med diktsamlingen ”Jag letar efter halsband”. Men lyrikdebuten har suttit långt inne, trots diktförfattande sedan tonåren.

– Jag kände väl att ”inte ska väl jag”, att lyrik var något för riktiga författare, säger Jonas Bergh och skrattar, efter frågan om varför han inte gett ut dikter förrän nu.
– Men när jag fyllde 30 så insåg jag att ”ok, jag kan väl skriva”. Nån slags hantverksskicklighet blir det väl på så många år.
”Jag letar efter halsband” blir 15:e titeln för tandläkarsonen från Borstahusen. Tidigare har han skrivit bland annat den så kallade ”Landskronatrilogin”, tre fristående romaner om människor från Landskrona som lever i marginalen. Och även i ”Jag letar halsband” finns Landskrona och Borstahusen med här och var, trots att Jonas Bergh sedan några år bor i Limhamn med två tonårsdöttrar.
Hur mycket är du kvar mentalt i Landskrona?
– Jag är i Landskrona minst en gång i månaden, mina föräldrar och syster bor ju här. Men Landskrona är mycket igår för mig, jag är inte delaktig längre. Ändå så händer det att folk hälsar, människor man inte sett på 25 år. Vi försökte flytta tillbaka till Landskrona 2004, men det funkade inte, det kändes som om det blivit trängre på något sätt. Men det finns något som inte lämnar en, ibland lånar jag pappas cykel och cyklar längs havet och vid hamnen.
Det är både nutid och dåtid i dikterna, lycka och lugn med sommarbad, och oro i en omvärld med människor på flykt från krig och fattigdom. Vad tycker du själv, är det ljus eller mörker i dikterna?
– Jag blev intervjuad i radio, där någon frågade om mina ”väldigt mörka dikter”. Jag tycker själv att jag är en glad kille, men den roligaste boken jag skrivit heter ”Mord”, det kanske säger något. Sedan över 10 år så skriver jag under devisen ”underhållande allvar”. Om jag försöker skriva något som bara är glatt och underhållande så kan jag nästan bli spyfärdig – det måste finnas mer dynamik i texterna.
–  Det handlar inte om att ge upp. Men om jag badar vid Öresundsbron och är kär i min flickvän, samtidigt som det hänger flyktingkillar under lastbilarna som går på bron, det är klart man reagerar. Jag gör det genom att skriva.
– Det kan vara så att jag kan skriva om det mörka för att jag själv har nått en punkt där jag mår ganska bra. Ämnena kan vara ganska mörka, men det finns värme i dom också. Jag är inte cynisk bara för att samhället ofta är det.
Det är mycket bad och hav i dikterna. Är du en badentusiast?
– Jag är helt besatt, badar 4-5 gånger i veckan. Jag har sagt att den enda lärdomen jag kan ge mina barn är att ”man ångrar aldrig ett bad”. Jag bodde i Lund 1990 med en dåvarande flickvän, men när det blev vår blev jag tvungen att åka till Landskrona, jag visste inte vad det var. Jag har haft mycket oro, men när jag är under vatten så försvinner den.
Du är uppvuxen vid havet och nu bor du vid havet. Är det något som drar?
– Jag måste cykla ned till havet ibland, jag kan nästan känna att jag blir fysiskt illamående om jag inte gör det. Det kanske är det att när man ser havet så ser man möjligheten att ta sig någon annanstans. Och just därför så behöver man inte göra det.
Du är själv stor BoIS-supporter. Många manliga författare har ett passionerat förhållande till just fotboll. Finns det någon koppling mellan litteratur och fotbollen tror du?
– Det handlar mest om städer tror jag, om man är uppvuxen i en stad med stark fotbollskultur. Jag började gå på fotboll med farfar och pappa. Jacques Werup och Fredrik Ekelund har ju skrivit om fotboll, och i Malmö finns det en stark fotbollskultur. Det kan också vara det att fotbollen blir någon slags ventil, det är ett mycket ensamt arbete att vara författare.

Bilden ovan: ”När den gamla stationen användes så blev det ofta att jag tog en sväng på stan”, säger Jonas Bergh, ”Nu blir det oftast att ta bussen direkt till föräldrarna i Borstahusen, och då träffar man inte en jävel”. Men även om det nu är många år sedan Jonas Bergh bodde i Landskrona så finns stan med mentalt berättar han.

Boksignering med Jonas Bergh

  • Jonas Bergh kommer till Pumphuset lördagen den 10 december mellan kl. 12 och 16 för boksignering och prat om ”Jag letar efter halsband”. Med är också fotografen Thomas H. Johnsson, som gjort Blues-trilogin tillsammans med Jonas Bergh. Söndagen den 11 är de på Akademibokhandeln mellan kl 13 och 15.