92-årig bowlare rullar på

Fingrarna är krökta, synen på ett öga är borta och i ena benet finns en plastskena. Men det hindrar inte Siegfreid Wolf, 92 år i mars. ”Jag kommer alltid att bowla” säger han.

Noga med grejerna. Glidsockan borstas ren.

Papperstidningen har stämt träff med Siegfried Wolf på Curlas bowlinghall. Hit kommer han varje onsdag för att träna.
Siegfried Wolf berättar om en tuff start i livet. Han föddes 1925 i staden då hette Danzig och var en fristat. Idag är är den polsk och heter Gdańsk. Hans frånvarande far var skräddare och, eventuellt, judisk. Inga bra odds för någon som växte upp samtidigt som nazismen växte sig allt starkare. Siegfried Wolff berättar om stryk från SA-sympatisörer bland annat. Vid krigsutbrottet 1939 ockuperade Nazityskland staden och införlivade den i Tredje riket. Då var Siegfried Wolff 14 år gammal och hade gått ut skolan.
– Jag gick ner på hamnkontoret och skrev in mig för att kunna mönstra på någon båt. Men det kostade 10 gulden som jag fick be min morfar om, berättar han.
Han mönstrade på som mässpojke, och efter några turer på Östersjön hamnade han 1941 i Skåne som internerad flykting.
– Vi skulle gå tillbaka mot Hamburg, och jag visste att de bombade där. Till Tyskland ville jag inte tillbaka.

Här kunde han börja bygga upp en ny tillvaro.
– Jag har varit lite mångsysslare, säger han om sin yrkesbana och berättar att han bland annat byggt sitt eget hus.
En sak har dock gått som en röd tråd genom livet, ända sedan 1960-talet – bowlingen. Fast det började med fotboll.
– Jag har alltid varit duktig på bollsport och var målvakt för Billesholm på 50- och 60-talet. Där träffade jag en tjomme som undrade om jag inte ville vara med och bilda en bowlingklubb, det fanns en nybyggd hall i Bjuv med fyra banor.
Fler spelare rekryterades och BK Sweep bildades, en av flera klubbar i det då bowlingtäta Bjuv, inte mindre än sju klubbar hade den nya bowlinghallen, byggd 1978, som hemmahall. Men Sweep dominerade.
– Det var ingen som kunde slå oss i Skåneserien, säger Siegfried Wolf.
Men så satsade också kubben.
– Vi tog dit en proffstränare från USA. Det kostade mycket pengar, men det gav resultat. Första gången jag träffade honom så tittade han på mina bowlingkängor och sa ”de där kan du inte ha!”. Sådana hade man då, det var styva saker. Själv hade han fina mjuka bowlingskor.

Bowlat har Siegfried Wolf gjort sedan 60-talet. Men det började med fotboll, under 50- och 60-talen var han målvakt för Billesholm – bilden på det gamla laget har han kvar.
Första klubben var BK Sweep som Siegfried Wolf var med och startade. Han syns nederst till vänster.
Gamla bilden till höger visar spel under 60-talet.

Det har blivit många tävlingar under åren, Siegfried Wolf visar upp priser och plaketter från såväl Sverigemästerskap som klubbmästerskap. En placering har varit den vanligaste.
– Två, alltid tvåa, säger han och skrattar.
Under 80-talet bytte han klubb till BK Hornet, och med dem blev det spel i SM 1986 bland annat. På senare år har det blivit pensionärsbowling.
– Det är en bra idrott för mig, med bra kamratskap, förklarar Siegfried Wolf att han varit bowlingen trogen i alla år.

Men nu är tävlingsdagarna över. Åldern tar ut sin rätt med reumatism i fingrarna och förlorad syn på ena ögat. Sedan 1958 sitter en plastskena i ena benet.
– Jag har gjort mitt, det har jag. Men jag lägger aldrig av med bowlingen, säger Siegfried Wolf medan han snörar på sig bowlingskorna.
Efter träningspasset kör han hem själv – på sin moped.

 

Bilden ovan: Än kan han få iväg kloten. Varje onsdag är Siegfried Wolf i bowlinghallen för sin träning. ”Jag lägger aldrig av med bowlingen” säger han.