”Det bökas för lite i jorden”

Professor om varför just motorbanan i Saxtorp har så många rödlistade arter

Nils Ryrholm är professor vid Högskolan i Gävle. Som expert på bland annat biologisk mångfald och bevarandebiologi så leder han artinventeringsprojektet som görs i samarbete med Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet (Svemo).

När han ska förklara vad som gör en sandig motorbana som den i Saxtorp så speciell så backar han bandet – långt tillbaka.
– När inlandsisarna drog sig tillbaka koloniserades landskapet av arter som var anpassade till megafaunan, jättedjuren som fanns då och som bökade runt i jorden. Människan konkurrerade ut de djuren, men började å andra sidan att bruka jorden och därmed böka runt i den själva. Småskaligt jordbruk skapade lämpliga miljöer för de arterna.
Så är det dock inte idag förklarar Nils Ryrholm.
– Med dagens rationella jordbruk så bökar man antingen för mycket i jorden eller inte alls. Bekämpningsmedel och konstgödsel gör att att det finns mycket få kemikaliefria miljöer där de här arterna kan klara sig. Undantagen är motorbanor och militära övningsfält, det är de sista platserna de kan överleva på.

Sandig och näringsfattig jord som den som finns längs kusten i Landskrona är gynnsam, och det är även det fina stoft som faller ned över växtligheten när motorcyklarna kör upp grus och ännu finare material berättar Nils Ryrholm.
– Många människor köper mineralpiller. Man kan säga att stoftet är som mineralpiller för växterna. Men den viktigaste biten är att det hela tiden uppstår nya markblottor när motorcyklarna kör i kanterna av banan eller utanför banan.
Det är inte bara en mängd rödlistade växter som trivs i kanten av banorna, även många insekter.
– Många insekter är beroende av öppen sand som inte ligger i skugga, många steklar exempelvis. Om du går en sommardag vid bankanten och tittar så kommer du se massor med hål. Det är olika sorters bin som har bon där.

Under april till oktober så ska det göras en så noggrann artinventering som möjligt runt banan. Men redan nu har Nils Ryrberg en lång lista med rödlistade arter som finns där. Han nämner växter som fältmalört och flera typer av fibblor, och insekter som säckdragarmal och sandfältsljus mott.
– Mellan tummen och pekfingret är det 100-tals arter som finns där, säger Nils Ryrberg.
Genom att bättre få reda på vilka arter som finns vid banan så kan man också göra banskötseln ännu mer gynnsam för artrikedomen är tanken. Men redan nu har klubben fått en skötselplan med några tips.
– En sak är att dra upp slyskogen och inte bara röja den med röjsåg. Och man ska inte låta slyet ligga kvar, för då fungerar det som gödsling. Marken gödslas redan som det är genom kvävenedfallet i regnet, säger Nils Ryrholm.

LÄS OCKSÅ: ”Naturvård på alla cylindrar”