En vandring i solen…

Ett par från Hörby har kört till campingen i 23 kilometer i timmen med sina 50-tals traktorer. En västgöte njuter av att bli rakad en bit bort. Tungomålen är många, liksom människorna och deras berättelser i den smältdegel som en camping är på sommaren. Papperstidningen tog förra veckan en promenad genom ett soligt och fullsatt Mötesplats Borstahusen.

Invid sin husvagn sitter Torgny och Monica Persson och pustar ut med varsin välförtjänt öl. De har precis kommit fram, efter två och en halv timme med traktor från hemmet i Lyby utanför Hörby.
– Idag var det skönt att komma hit, men det var molnigt när vi körde hemifrån, säger Monica Persson.
Solen blänker i lacken på deras grå Ferguson FE 35 från 1957 och en röd Volvo T-230 från 1959. Veterantraktorer torde vara en ovanlig syn på en camping. Mycket riktigt har deras ankomst rätt snabbt lockat fram nyfikna, berättar de.
– Det är redan många som varit här och tittat, säger Monica Persson.
Målet för turen är Thulinträffen på Citadellet till helgen.

Torgny Persson har samlat på traktorer i 25 år.
Makarna Persson från Hörby körde hit med sina veterantraktorer i 23 kilometer i timmen. Det tog dem två och en halv timme.  Målet var Thulinträffen som arrangerades i helgen.

– Det är tredje gången som vi campar med traktor och husvagn, säger Torgny Persson, som samlat traktorer i 25 år.
Han är uppväxt på en gård och har jobbat som traktorreparatör och sålt reservdelar. Han är också med i Veteranmaskinklubben Syd.
– Vi har 23 till i familjen, ett tiotal i detta skick, säger Torgny Persson och nickar mot de två traktorpärlorna framför honom.
Trots den digra traktorsamlingen, så driver de inget lantbruk, utan beskriver snarast hemmet som ett ”torp”.
– Vi har många traktorer i förhållande till arealen, säger Torgny Persson och skrattar.
Nästa sommars tänkta campingresa blir till en veterantraktordag i Vejby, om de har lika mycket tur med vädret, vill säga.
Linda Jonssons och Jörgen Östers familj från Huskvarna har inte haft lika mycket tur med vädret under veckan de varit på campingen. Denna dag tvekar dock inte solen, utan de kan njuta i fulla drag utanför en av de klassiska, triangelformade Borstahus-stugorna från 1960-talet, de sista resterna av den gamla campingen.

Småländskt besök. Linda Jonsson, med sonen Alexander Jonsson och  sambon Jörgen Öster har campat här i sex, sju år, och alltid i någon av de klassiska, triangelformade Borstahusstugorna.

– Det har blivit så fint sedan de la ner den gamla campingen. Det enda är att stranden som inte är så fin, det är en massa tång, säger Jörgen Öster.
Under semestern, som närmar sig sitt slut, har de också varit på Teneriffa. Även om mamma Linda och pappa Jörgen kan se tjusningen med en svensk sommar, så är det ingen tvekan om vad sonen Alexander föredrar:
– Teneriffa.
Vi fortsätter promenaden in i hjärtat av campingen. Ett runt tält drar ögonen till sig. Bredvid det sitter familjen Burggraaff från Oegstgeest i västra Holland och spelar kort. Under bordet svalkar sig hunden Bosse i skuggan. Han har fått sitt namn efter karaktären med samma namn i Astrid Lindgren-klassikern Barnen i Bullerbyn. Även sonen i familjen har ett svenskklingande namn: Niklas.

Holländska familjen Burggraaff campar några dagar i Landskrona på sin väg mot Dalarna. Från vänster mamma Sjouke, barnen Niklas och Kirsten och pappa Peter. Och så klart hunden Bosse.

– Vi bodde fem år i Stockholm, men det är första gången vi är i Landskrona, säger pappa Peter.
Resan ska senare fortsätta till Dalarna, där de ska köra mountainbike. Dock troligen inte raka vägen, utan via Norge, där det finns fler möjligheter att ”tanka” deras eldrivna Tesla.
– Vi ska nog också till vänner i Stockholm, berättar mamma Sjouke.
Vi går vidare.
En man som sitter i en stol invid ett tält, ser riktigt ut att njuta av rakningen han får. När vi närmar oss, så visar det sig att det hela är en frekvent återkommande släktträff: 18 personer i åldrarna fyra till 45 år från Skövde-trakten. Kvinnan, som för dagen agerar frisör, heter Maria Karlström. Hon berättar att släkten varje år har en gemensam skidresa och en sommarsemester.
– Vi äter alltid kvällsmaten tillsammans var kväll.
Andreas Karlström i stolen framför henne, har barndomsminnen från den gamla campingen. Det är inget snack vilken camping han föredrar, den gamla eller den nya:
– Den gamla helt klart. Det var nog fotbollsplaner där, säger han.
De har redan varit här några dagar och badat och kört trampbåt på Lill-Olas, tagit en utflykt till Helsingör, spelat badminton, bland mycket annat.
Vad är det bästa med såna här släktträffar?
– Det är den här gemenskapen. Det är lite speciellt när vi är så många, säger Susanne Flink, som står invid ett av tälten.
Utan att snubbla på de nästan osynliga, svarta tältlinorna, tar vi sedan sikte på receptionen.

Tim Lindkvist från Landskrona. en av sommarjobbarna bakom disken.

Där är Tim Lindkvist från Landskrona en av sommarjobbarna bakom disken.
– Jag har bara jobbat här tre veckor. Vi står här, sköter affären, bokningar och in- och utcheckningar, säger han.
– Det är alltid något att göra. Just nu så är det fullt så det är lite mindre att göra.

 

Stora bilden ovan: Andreas Karlström får en rakning av Maria Karlström. 

 

 

Foton: Per Eeg-Olofsson