Oväntat stillsamt sätt att se Landskrona ”lite grann från ovan”

”Tänk vad det är skönt ändå, kunna sväva i det blå, och få se det lite grann såhär från ovan.” Det sjöng Edvard Persson 1939, och det trots att han aldrig prövat ljudlös planflykt med ett segelflygplan. Det har Papperstidningen – och visst hade Edvard rätt.

”Kärran” är redan framkörd på betongplattan framför hangaren på Enoch Thulins flygplats när Papperstidningen kommer. Schleicher ASK21Mi är modellbeteckningen för segelflygplanet som ser smäckert och vitglänsande ut i eftermiddagssolen. Men det är en tungviktare i segelflygplans-sammanhang berättat Tommie Rasmusson, ordförande i Landskrona flygklubb som har hand om flygfältet, och har det som bas för sin verksamhet.
– Det är som en gammal Volvo – tungt men pålitligt, säger han och berättar att det väger cirka 700 kilo, jämfört med de lättaste modellerna som väger hälften.
Orsaken är dels att det är tvåsitsigt, dels att det har en motor, något som är ovanligt i segelflyg.
– Det kan starta själv. Och det är mycket bra i vår skolflygverksamhet. Annars bogserar man upp segelflygplan med ett motorflygplan, men det kräver 2-3 personer till, förutom piloterna. Med det här kan eleven och läraren starta själva.

Schleicher ASK21Mi är ett så kallat SLG-plan. SLG står för ”Self Landing Glider”, och det är motorn och propellern som kan fällas in i flygplanskroppen som står för det.

Sju elever går i segelflygskola hos klubben just nu berättar Tommie Rasmusson.
– Man börjar redan i januari med teoridelen. När den är tenterad i april börjar flyglektionerna, så tidigt på våren händer inte mycket i luften, så det är bra för skolflygning.
Bra för skolflygning, men inte lika roligt för de som kommit lite längre i sitt segelflygande. Det som segelflygare gillar är nämligen termik, luft som värmts av solen vid marken och stiger uppåt i en spiralformig rörelse. Med sina långa vingar kan ett segelflygplan följa med den varma luften och stiga uppåt, trots att det saknar motor.
Tornande moln av vackert-väder-typ avslöjar var termiken finns.
– Därborta har du en ”gubbe”, säger Tommie Rasmusson och pekar mot Helsingborgshållet där ett stort moln syns i horisonten.
Nu under sommarmånaderna, när termiken är i spel, blir lektionerna mer på allvar och kursen avlutas med en intensivvecka i juli.

Nog snackat, nu är det dags att, bokstavligt talat, pröva vingarna. Men inte utan en säkerhetsgenomgång som Tommie Rasmusson står för, makligt och metodiskt. Först instrumenten i panelen framför sätena, sedan hur man tar på sig fallskärmen som ska sitta på under hela flygningen. Om alla möjligheter att landa planet skulle vara uttömda så går det att fälla bort huven över cockpit med ett handtag och häva sig över kanten.
– Jag har aldrig varit med om att det har hänt, säger Tommie Rasmusson lugnande.

Snöret som sitter tejpat på huven visar piloten om planet ligger rätt i en sväng. Görs svängen rätt ligger det i planets längdriktning.

På plats i planet fäller Tommie Rasmusson upp propellern ur flygplanskroppen bakom oss, och med ett högt surrande rullar vi ut på banan och ända bort till dess sydöstra ände. Vinden är nämligen nordvästlig idag, och en grundregel i flygning är att man alltid startar mot vinden. Det tar bara någon minut efter att planet lättat från marken till att vi befinner oss flera hundra meter ovanför lapptäcket av åkrar nedanför. Godståget på Teckomatorpsbanan ser härifrån ut som ett leksakståg, i horisonten ligger Ven i ett blått band, bortom det Danmark, där det verkar regna. På andra hållet det skånska inlandet så långt ögat kan nå. Den mäktiga Söderåsen är inte lika imponerade på den här höjden utan ser mest ut som ett band av skog.

På lämplig höjd stänger Tommie Rasmusson av motorn som får kylas av ett tag innan propellern fälls ned igen. Utan motorn flyger vi nästan ljudlöst, här förstår man varför det heter segelflygplan. Efter några svängar står nålen på höjdmätaren på 4, vilket betyder att att vi sjunkit till 400 meters höjd. Motorn får göra tjänst igen, och när vi vunnit ny höjd och åter stängt motorn, säger Tommie Rasmusson:
– Nu kan du spaka själv – om du vill. Ta sikte på Helsingborg.
Helt enkelt är det inte. Planet styrs med både pedaler och en spak som som kontrollerar de olika typerna av roder: höjdroder, skevroder och sidroder. För att svänga höger, till exempel, förs spaken till höger samtidigt som höger pedal trycks ned. Enkelt nog, men samtidigt måste man koordinera höjd och fart. ”Gasar” gör man genom att föra spaken framåt och tippa planets nos nedåt. ”Bromsar” gör man tvärt om. Och nog går det lite mot självbevarelsedriften när man ska ”gasa” för första gången, alltså i praktiken dyka lite brantare mot marken.
– De flesta får rätt på koordinationsbiten efter några lektioner, berättar Tommie Rasmusson, som åter tar över spakarna efter någon minuts vinglig färd.

Det börjar bli dags att landa. Så här års är det många som bokar klubbens flygplan, och på just ASK21 väntar Camilla Feurst. Hon har fått en prova-på flygning med segelflyg i 40-årspresent. Ett annat alternativ för den som vill känna känslan av att sväva som en örn och se världen ”lite grann från ovan”.

Bilden ovan: Plexiglashuven ger nästan obegränsad sikt. För att hålla koll på motorn där bak finns det små backspeglar.

Segelflygning med Landskrona flygklubb

  • Landskrona flygklubb med cirka 250 medlemmar har Enoch Thulins flygplats vid Viarp som sin bas. Klubben har verksamhet med både motor- och segelflyg, och dessutom en modellflygsektion. Klubben äger flera egna flygplan som finns till uthyrning och som används i skolverksamheten. Årligen går 7-8 elever klubbens segelflygutbildning som ger segelflygcertifikat. Där ingår teori så som meteorologi, navigation, radio, aerodynamik med mera, samt 57 olika flygövningar. Totalkostnaden ligger mellan 30 – 35 000 kronor. Andra sätt att pröva på segelflygning är att köpa en prova-på lektion för 500 kronor eller att komma på en av klubbens spaka-själv-dagar.