Helena har näsa för svamp

Svavelgul slöjskivling, mandelriskor eller svart trumpetsvamp. Svampdjungeln är stor och det är inte lätt att veta vad som går att äta och vad som ska undvikas. Papperstidningen tog första steget in i svampens rike med hjälp av svampkunniga Helena Lindgren.

– Jag har ingen mer strategi än att inte gå vilse, säger Helena Lindgren, när hon kliver upp i mossan i Klåveröds strövområde. I vanliga fall bor hon i Lund. Hit har hon kommit för att ge Papperstidningens svampnoviser en liten inblick i svampplockning. Kompisen Annette Andersson slår på appen Runkeeper på sin mobil.
– Jag använder det som en säkerhet, säger hon.
Annette Andersson kommer från Karlsborg i Västra Götaland. Där och längre norrut i Sverige finns det andra svampsorter att plocka, men där är det också en kortare säsong.
– I Skåne kan man plocka nästan hela året, på vintern kan man hitta ostronmussling, vinterskivling och frostvaxing till exempel, säger Helena Lindgren.
Den blivande svampkonsulenten har egentligen andra jaktmarker, mer dominerade av bokskog än i Klåveröds strövområde. Ofta plockar hon i Ystadtrakten, där hon har sommarstuga.
– Jag har alltid plockat svamp, men de senaste 15 åren har det blivit maniskt. Jag kallas mykomanen i familjen, säger hon.
Hon är administratör för Sveriges största svampforum på Facebook, Svamp-klapp, som har nästan 33 000 medlemmar.
Hon plockar upp en gulaktig liten rackare.
– Det är en sopp. Det är en bra grupp att börja med. Det finns ingen man blir sjuk av och de är lätta att känna igen. De har ”rör” under hatten, säger Helena Lindgren och vänder upp och ner på den och visar porerna på undersidan.
Promenaden fortsätter över mjuk mossa, in på en stig, och lite senare in i bushen åt vänster.
– Jag torkar nästan all svamp med elektrisk tork. Jag äter väldigt mycket och ger bort till vänner och bekanta, kanske säljer lite på facebookgruppen Svamptorget, säger Helena Lindgren.

Helena Lindgren och Annette Andersson träffades genom svampintresset.

Under hela promenaden får Helena Lindgren och Annette Andersson syn på olika sorter.
Helena Lindgren tar upp en brokkremla och går igenom vad som kännetecknar en kremla.
– Ofta har den en väldigt färgglad hatt, från ljust citrongul till klart lackrött, det kan vara djup purpur, de kan vara blågröna, olivgröna, den kan ha hur många olika färger som helst.
Hon vänder på svampen och konstaterar att den tillhör gruppen skivlingar.
– En kremla har aldrig strumpa på foten som en flugsvamp. Den har inte heller någon ring runt foten som flugsvampar. En kremla har aldrig ring och aldrig strumpa. En kremla blöder aldrig, det finns andra skivlingar som gör det. Riskorna blöder, men det gör inte en kremla. Kremlans kött är aldrig trådigt, det smular när man klämmer sönder det, säger Helena Lindgren.
Det är bara ett par av alla svamprelaterade namn som dyker upp under promenaden. Andra är barrbroskskivling, svavelgul slöjskivling, jordtunga, gulröd taggsvamp, gallsopp, pulverticka, blomkålssvamp, spindelskivling, ostronskivling, ametistskivling, vitgul flugsvamp, svartnande kremla och blodsopp.
Hittills har vi inte fått anledning att prata så mycket som skogens guld, kantareller och trattkantareller. I sådana hav drömmer säkert många plockare att kliva in.
– Jag har inga sådana trattkantarellställen, utan de hav som jag kliver in består av stolt fjällskivling, champinjon och svart trumpetsvamp, säger Helena Lindgren.
Har du någon särskild favoritsvamp?
– Mandelriskor älskar jag, det ligger på min topp 10. Det är en fantastisk matsvamp som luktar skaldjur. Den som inte gillar den tycker att den smakar gårdagens räkskal, säger Helena Lindgren.

Helena Lindgren försöker lära Papperstidningen reporter något om svamp.

Plötsligt utbrister Helena Lindgren:
– Äntligen.
Där, nästan helt kamouflerade bland höstlöven, står några enstaka trattkantareller. Helena Lindgren böjer sig ner på huk, tar upp svampen, är noga att få med hela foten. Sedan skär hon bort det lilla jordiga längst ner och borstar av den.
– Man ska göra grovrent i skogen. Rent och snyggt i korgen ska det vara. Det sparar man många timmar på hemma, säger Helena Lindgren.

Det gäller att göra grovrensningen direkt på plats i skogen.

Turens märkligaste upplevelse är ändå stinksvampen. Invid en gammal stubbe reser sig några vita svampar som ett par ”pinnar”. Det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förstå svampens latinska namn, ”phallus impudicus”. Det kan översättas till ”oblyg manslem”.
I marken bredvid växer häxägg, ett förstadium till svampen, det ser just ut som ägg som gömmer sig bland mossan och barren. När Helena Lindgren tar upp en av dem så är den mjuk, liksom studsig.
Hon trär bort det vita tunna höljet, det som kommer fram påminner om valfri scen ur någon Alien-film, gummiaktigt, gröngrått och illaluktande.
Helena Lindgren skär upp den och visar något som liknar en kärna, men som ska växa upp och bli svampens fruktkropp. Lukten är tydlig.
– Det är inte bara matsvampar som är roligt. Det finns annat som är skoj också, säger Helena Lindgren och rynkar på näsan.
Efter ungefär tre kilometer är det dags att sammanfatta turen. Helena Lindgren är inte helt nöjd med kvantitetsmässigt. Eftersom hon kan många arter så får hon ofta med sig svamp hem.
– Jag är förvånad över hur tomt det är. Med den nederbörd vi fått och den hyfsade dagstemperaturen och en helt ok nattemperatur, så borde det vara väldigt mycket svamp här, säger hon.
Men det finns andra saker som lockar utöver själva jakten och samlandet, det finns även en meditativ aspekt, menar hon.
– Framför allt den här fredagseftermiddagsturen efter en tuff arbetsvecka. Jag slutar tidigt på fredagar och då åker jag nästan alltid ut en sväng. Jag är ensam, jag lämnar mobilen kvar i bilen, ingen ska kunna få tag i mig. Och så går jag, och det är bara jag och tre steg fram. Det är så väldigt skönt. Man bara går av sig. Det är absolut meditativt.
– Det är bara jag och svampen, och tranorna som kretsar över, eller korpen som håller på och tjafsar med sin fru därborta.
Dagen efter ska de se om svamplyckan är bättre i Snogeholms strövområde.

Stinksvampens förstadium kallas häxägg. Den är mjuk, liksom studsig.
Den som skär upp häxägget finner något som liknar en kärna men som ska växa upp och bli svampens fruktkropp.
En sammetssopp. Det finns ett antal som åtminstone för en nybörjare kan vara svåra att se skillnad på.
En slemmurkling (till vänster) kan lätt förväxlas med en trattkantarell (till höger).

 

Att tänka på för nybörjaren

– Köp en hyfsat ny svampbok, helst svensk, gärna en för nybörjare som förklarar de olika artgrupperna och begreppen som används i svampböcker.
– Soppar är en bra svampgrupp att börja med. Det finns i Skåne ingen sopp som man blir sjuk av och de är lätta att känna igen men sina ”rör” under hatten.
– För att nybörjaren inte ska få med sig någon av våra allra giftigaste svampar hem: undvik bruna svampar med bruna skivor och vita svampar med vita skivor på undersidan.
– Den som är intresserad att lära sig mer om svamp kan höra av sig till Studieförbundet ABF Vuxenskolan eller Medborgarskolan till exempel, för att se om de har kurser. Puggehatten, Skånes mykologiska förening arrangerar också olika exkursioner.
– Se också www.svampguiden.com.
– På Giftinformationscentralens hemsida går det att ladda ner en broschyr med Sveriges giftigaste svampar på 29 olika språk.

Helena tipsar:

– Plocka alltid i korg: ”Man ska aldrig plocka i plast, det blir för tätt och varmt, det bildas kondens och det är större risk för bakterieutveckling. Det är bättre när det är lite luftigt, allra helt ska man plocka i korg, men även textilier går jättebra”, säger Helena Lindgren.
– Förutom korg och eventuellt extrakorg i textil, bör svampplockaren har med sig svampkniv, kanske en visselpipa, fulladdad mobil, vatten, frukt eller något att stoppa i munnen om hungern anfaller, stövlar och kompass.
– De flesta svenska svampböcker är skrivna utifrån ett Stockholmsperspektiv och de sorter som finns där. För skånska förhållanden rekommenderar Helena Lindgren istället danska svampböcker, men som nybörjare klarar man sig gott med de svenska.
– Det går att hitta bra svamp även i parkmiljöer, man behöver inte gå ut i skogen om man inte vill, menar Helena Lindgren.
– Förlägg svampturen om möjligt till en torsdag eller fredag. ”De flesta är ute och plockar lördagar och söndagar”, säger Helena Lindgren.
– Även om rimmat fläsk harmoniserar med svamp, så är ett generellt tips att låta svampen ”sjunga sin egen” sång och långsamt hårdsteka den med mycket smör, lite salt och peppar. Det är ett bra sätt för nybörjare att lära sig vilken svamp hen tycker om.

Barrbroskskivling växer alltid på ett barr.