Tillsammans blir Sandvångenungar barn på nytt

Stämningen är på topp i den lilla gemensamhetslokalen. Vita hårstrån och en och annan rynka spelar ingen roll – när ”Sandvångenungarna” har möte är de ungdomlig glädje som gäller.

De flesta har tagit bilen till den lilla samlingslokalen i en källare på Sandvången – snett mittemot Haralds-kiosken. Det är bara en i sällskapet som nu bor på Landskronas mest utpräglade 50-talsområde. Men det spelar ingen roll, när historierna börjar hagla från uppväxten under 50- och 60-talen, blir det en tidsresa med många namn, hyss och skrönor. De gula tegelhusen i regnet utanför får plötsligt en ny lyster.
Nybildade gruppen ”Sandvångenungarna” är öppen för alla som växte upp på området under dess första årtiondena, då det var ett förlovat land för många arbetarfamiljer som flyttade från boenden med betydligt sämre standard.
– När vi hade flyttat in så kom farmor och farfar förbi och lånade badkaret, berättar Stefan Sandberg.
– De hade inget varmvatten hemma, så farfar brukade gå till gamla varmbadhuset vid Nyhamn.

Flickan vid rutschkanans slut är Birgitta Nilsson-Wall, en av ”Sandvångenungarna”. I rutschkanan åker storasyster Kerstin. Foto: Privat

Varje onsdag klockan 18 träffas Sandvångenungarna under ”otvungna former” för att prata gamla tider – men det finns också ett mer långsiktigt mål.
– Vi vill göra en fotobok med bilder från Sandvången förr. Så alla som har bilder är välkomna förbi, säger Stefan Hansson.
– Men det ska vara privata bilder, inga tidningsbilder eller så.
Birgitta Nilsson-Wall har med sig några egna foton till kvällens möte. På en bild syns fyra barn på och vid en hög rutschkana, med ett av Sandvångens karaktäristiska höghus i bakgrunden.
– Det är min storasyster Kerstins i rutschkanan, och det är jag som står bredvid där på marken, säger Birgitta Nilsson-Wall och pekar på två småflickor i likadana rutiga klänningar och stickade koftor.
– Vi hade alltid likadana kläder.

Sandvången från Ringvägen. Fram till dess att Pilängen byggdes så var Ringvägen stadens yttre gräns. Foto: Privat

Både hon och de andra Sandvångenungarna som samlats för kvällen berättar om ett område som var bra att växa upp i.
– Det var massor med barn, på alla gårdar, säger Christer Sandin, ordförande för Sandvångenungarna.
– Ja, och alla vuxna såg till varandras ungar, det var en jäkla ordning och reda, fyller Stefan Hansson i, man behövde inte ens låsa cykeln.
De berättar att sammanhållning inom gårdarna var stark, och att det skulle mycket till innan man beblandade sig med ungar från andra gårdar. Men träffade man ungar från andra delar av stan var det en annan femma – då höll Sandvångenungarna ihop. Fotbollen var en arena för vänskaplig men hård konkurrens, åtminstone för killar. Fotbollsplanen mitt i området såg många bataljer. Lag som Lejonet, Gnistan och Bolton nämns.
– Det var ingen jäkla gåsafotoll. Det var många duktiga spelare som fostrades här, säger Christer Sandin.
Haralds-kiosken strax bredvid blev en naturlig samlingspunkt för de lite äldre. Och var det dåligt med pengar till en glass eller en korv så kunde det bli spontan-dans vid garagen till Paul Anka på grammofon.

Vi går ut till dagens variant av Haralds-kiosken för att ta en bild, och vinterregnet biter i ansiktet. Men ”Sandvångenungarna” är ändå vid gott mod – kanske är det de goda minnena som värmer.

Bilden ovan: Haralds-kiosken var en naturlig samlingspunkt för områdets barn och unga. Från vänster: Lars-Göran Johansson, Christer Christensson, Stefan Hansson, Stefan Sandberg, Birgitta Nilsson-Wall, Christer Sandin, Britt-Marie Elgström och Roland Henriksson.

Området Sandvången

  • 1947 utlyste kommunala bostadsbolaget Landskronahem arkitekttävlingen för Landskronas helt nya stadsdel, Sandvången. Det var en skirande bostadsbrist i hela landet, och inte minst i Landskrona där industrierna gick på högvarv, och vissa fabriksägare gick så långt att de själva började bygga bostäder till sina arbetare. Den 29 december 1951 kunde de första hyresgästerna flytta in, och utbyggnaden av området pågick fram till 1959. Då var Ringvägen gränsen för stadsbebyggelsen norrut. Men inte länge, de första bostäderna i området Pilåkern på andra sidan Ringvägen stod klara 1961. Sedan årsskiftet 2016/2017 tillhör området fastighetsjätten Stena Bostäder, efter att Landskronahem sålt det tillsammans med Pilängen i en politiskt het fastighetsaffär.