Mer än fullt i museets magasin

Landskrona museums huvudmagasin börjar bli för litet och en flytt är på gång inom ett par år, även om ingen ännu vet vart. Flytt innebär packning och det arbetet har så smått påbörjats i magasinet. Papperstidningen passar på att få en tur genom samlingarna innan de försvinner under silkespapper och bubbelplast.

Att det nuvarande magasinet inte riktigt rymmer alla föremål blir uppenbart när Papperstidningens utsända frågar Åsa Karlsson, antikvarie och biträdande museichef, om grävmaskinen som står på gatan utanför också är museets.

Åsa Karlsson tar sig en titt på några hattar i samlingarna.

– Ja! Det är en gammal lingrävare från Landsverk och tanken var att den skulle användas för ”första spadtag” och liknande, men så har man aldrig hittat någon bra plats att ha den på. Nu hoppas vi att någon entusiast kan tänka sig att ta hand om den, förklarar hon.

Lingrävare från Landsverk står utanför museets huvudmagasin.

Landskrona museum är ett riktigt lokalmuseum och i dess samlingar ryms både stort och smått från stadens historia. Samlingarna börjar dock bli större än vad museum och magasin kan härbärgera och kultur- och fritidsförvaltningen har därför sagt upp kontraktet på magasinslokalen. Vart det bär hän vet varken Åsa Karlsson eller någon annan.

– Kontraktet är uppsagt till december 2019, så det kan kanske sätta lite press på kommunens lokalgrupp att hitta något nytt till oss. Det är trångt och det är framför allt de stora föremålen som inte får plats. Dessutom är det svårt att hålla en jämn temperatur i det magasin vi har nu.

Från någon uppsättning av Skånska teatern

Samlingarna finns i dag på tre olika ställen. Om Åsa Karlsson får önska skulle hon gärna se ett magasin med bättre tillgänglighet och bättre arbetsförhållanden än det nuvarande.

– Jag skulle vilja kunna ta in små grupper i magasinet, för då blir föremålen tillgängliga på ett nytt sätt. Det finns en hel del specialintresserade som vill komma hit. Av brandsäkerhetsskäl kan vi inte göra det i dag. Vi skulle också behöva stora arbetsytor och naturligtvis mer plats.

Ateljekamera med stativ, tillverkad av Stölten & Simmonsen. Från Anton Hagmans fotoateljé på Prästgatan 7.

Föremålen i magasinet speglar stadens historia, men också museets. När museet startade tog man emot nästan allting, men nu är urvalet mera strikt. Åsa Karlsson förklarar att Landskronakopplingen är viktig och att ett föremål blir mer intressant om det finns mycket historia kopplat till det.

– Ett bra exempel är brudkistorna som vi använde till utställningen ”Systrarna från Asmundtorp”. Där fanns en riktigt bra historia om sex systrar, varav fyra aldrig gifte sig, så allt de sytt och vävt fanns kvar i kistorna.

Äldst i museets samlingar är flintyxor.

Äldst i museets samlingar är flintyxorna, men vad som är yngst är svårare att svara på. Åsa Karlsson berättar att man brukar be praktikanter och prao-elever att komma med förslag på vad som borde sparas från nutiden. Att bevara också vardagsföremål är viktigt för att ge framtiden en chans att förstå hur vi lever vårt liv nu.

Färgglatt i rummet där leksakerna förvaras.

– Vid millennieskiftet gjorde vi utställningen ”100” och folk fick lämna in sådant de tyckte var typiskt. En person lämnade in en påse med skräp och tyckte att den visade vår tid med slit-och-släng och konsumtionssamhället.

Museet står i alla fall inte för någon slit-och-släng-mentalitet. Skräppåsen får följa med de övriga föremålen när magasinet så småningom flyttas till en ny plats.

En sak som Landskrona förknippas med, så är det varvet.
Att Landskrona varit en militärstad blir tydligt i museets samlingar.
Föremål efter föremål, nästan oändligt.. i museets huvudmagasin.