”Livet är det som är viktigt”

När kyrkoherde Flemming Olesen tackades av efter 22 år i Kågeröd-Röstånga församling, så var det Europes gamla hit ”The final countdown” som spelades på orgeln. På söndag är det officiell mottagning för hans efterträdare, Pär Stynsberg.

Veckan före mottagningen är hektisk för den nye kyrkoherden. Pär Stynsberg ska tömma prästgården på 400 kvadratmeter i Allerum, där har han huserat sedan 2004. Flytten går till Laröd, men jobbet finns numera i Kågeröd-Röstånga församling.
– Kul är det. Det är trevliga människor och mycket mycket vänlighet och kärlek som omger en, säger Pär Stynsberg över en kaffe på församlingsexpeditionen i Kågeröd.
Han prästvigdes 1986. Sedan dess har han bland annat gjort två missioner för Svenska kyrkans mission till Centralamerika, den första i slutet av 80-talet.
– Första vändan, den var superintressant. Då var man med i någonting som engagerade hela världen. Mångas ögon var riktade mot Centralamerika, mot fredsplaner och krigen som pågick där, säger Pär Stynsberg.
– Av tekniska skäl hamnade jag i Costa Rica. Men det var i stort sett bara för att jag skulle utgå därifrån och bo. Sedan reste jag väldigt mycket till Nicaragua, El Salvador och Mexico och framför allt till Guatemala som var mitt stora engagemang.
Han fungerade lite grand som ”en brevbärare” som förmedlade information mellan Svenska Kyrkans mission och deras samarbetspartner.
– Jag skrev väldigt mycket, översatte dokument, läste tidningar, dokumenterade försvinnanden. Jag tog också emot delegationer från Sverige, som skulle se och uppleva det som jag gjorde. Då fick jag agera alltifrån tolk till chaufför till att planera deras besök.
Hur var det att vara i sådana konflikthärdar?
– Visst var jag livrädd. Samtidigt hade jag ju en trumf på hand: mitt svenska pass. Jag visste att om något skulle hända så skulle jag lätt kunna ta mig ut ur landet. Så var det ju inte för dem som jag arbetade ihop med. De var utsatta.
Såg du mycket elände?
– Framför allt fick jag höra en massa, när människor berättade om massakrer. Vi besökte människor som bodde ute i slummen. Det var alltifrån gatubarn till krigsskadade människor som hade blivit utsatta. Vi var i flyktingläger i Honduras också, där människor var skadade såväl på utsidan som inuti.

Pär Stynsberg har i två omgångar varit ute på mission i Centralamerika. Foto: Privat

I Costa Rica träffade han sin hustru Inés, som kommer från Colombia. Senare gifte de sig i Sverige. Den andra missionsvändan, åren 2001-2004, blev det rent församlingsarbete och socialt arbete i två slumområden utanför huvudstaden San José. Där startade Inés upp Casa Abierta (öppet hus på svenska), ett dagis för ensamstående tonårsmödrar. Pär Stynsberg var också med i starten av en fotbollsskola, för att ungdomar inte skulle hamna i drogmissbruk eller prostitution.
– Franz Beckenbauer kom och hälsade på där, precis efter vi hade lämnat. Det var ett väldigt viktigt projekt, säger han.
Han hoppas att han aldrig glömmer lärdomarna han drog under sina år i Centralamerika.
– Jag har lärt mig att människor är mycket viktigare än byggnader och pengar. Livet är det som är viktigt. Att man fokuserar på rätt sak är oerhört viktigt. Här kan det vara så att vi ska förmedla någon form av tradition, vi ska vara traditionsbärare, medan där är det ju ”här och nu” vi måste göra någonting, säger Pär Stynsberg.
En skillnad mellan de länder han missionerat i, jämfört med Sverige, är avsaknaden av ett social skyddsnät.
– Våra problem, du har en ensamhet. Jag tror ändå på något sätt att det finns ett behov av gemenskap, kärlek och upprättelse även här. Men här har vi något att gömma oss bakom. Människor har en väldigt fin yta, och mår bra utåt, men där man inte har något att gömma sig bakom är man mer frimodig.
Han vill att kyrkan ska möta människor där de är, inte bara i kyrkan.
– Jag tror på det här med samverkan. Innerst inne tror jag att alla goda krafter, föreningsliv och så vidare, vill samma sak. Man vill bygga upp något som har bärkraft. Jag tror mycket på det här med samverkan. Byaföreningar, fritidsföreningar, skola… Vi vill ju någonting och tillsammans kan vi bli starka.

Bildtext, stora bilden ovan:
Pär Stynsberg gillar fotboll även om han beskriver sig själv som tung och osnabb på planen och ofta vald sist under ungdomens spontanfotboll. ” Det var ju inte så kul när man inte var så duktig. Men i kyrkan, där fick man vara den man var. Man blev inte bedömd efter om man var teknisk eller snabb. Kyrkan har den varit den öppna famnen för mig, där man tillåts att vara den man är”.

Pär Stynsberg
Ålder: 59 år i sommar.
Född: Sandviken i Gästrikland.
Familj: Hustrun Inés och två vuxna söner.
Bakgrund: Har pluggat teologi i Lund. Har varit pastorsadjunkt i Mörrum, komminister i Raus, Kropp och Filborna församling, kyrkoherde i Reslöv och senast i Allerum. Han har varit missionär i Centralamerika i två omgångar.
Klubbar i hjärtat: HIF (fotboll) och Brynäs (ishockey).
Aktuell: Ny kyrkoherde i Kågeröd-Röstånga församling.