Från kolonial internatskola till livet i Landskrona

Som liten fick Mohammed Manley lära sig disciplin på internatskola i födelselandet Sierra Leone. Det har hjälpt honom, menar han, både i yrkeslivet som kemist, och på resan till att bli en uppskattad Landskronabo. Men han kunde lika gärna blivit jugoslav.

Det är många år sedan pensionen nu, förra året fyllde han 75 år, men Landskronaprofilen Mohammed Manley erkänner att inte kan låta bli att kolla kvalitén på lacken på bilar han går förbi. Under 19 år var nämligen just billack hans expertisområde, som veckopendlande kemist anställd av Volvo i Torslanda.
– Många är tyvärr dåliga, särskilt silvermetallic. Bilar idag består av väldigt mycket plast, och det är inte lätt att få bra fäste på plast ska du veta, säger han.

På bokhyllan står porträtt av barn och barnbarn. Bland andra sonen Issa Manglind, född 1971, som gjort karriär som fotbollsspelare både i Landskrona BoIS och Trelleborgs FF, och även varit sportchef i BoIS.

Böckerna i bokhyllan vittnar om yrkeslivet, men också om ett brett intresse för språk, konst och kultur. Ovanpå bokhyllan står en rad porträtt på barn och barnbarn, som påminnelse om en annan del av livet – det med hustrun Ingegärd Manglind och resten av familjen.
– Du känner kanske till vår son Issa? Han har spelat för BoIS och Trelleborgs FF, säger Mohammed Manley med ett leende.
– Issas dotter Ebba spelar i Wormo nu, säger han och pekar på ett av porträtten.
– Jag brukar säga att jag är hundra procent svensk, utom när det gäller familjen. Den betyder väldigt mycket för mig, precis som i Västafrika.

Sedan en tid bor Mohammed Manley ensam i lägenheten på Järnvägsgatan, Ingegärd bor på ett vårdboende.
– Jag är där varje dag. Sex timmar. Vi läser och lyssnar på musik. Ingegärd gillar särskilt att lyssna på ljudböcker av Leif GW Persson.
– Det är så klart tråkigt att Ingegärd är sjuk och att vi inte kan bo tillsammans, men det är något jag får acceptera, säger han.

Det var just hustrun Ingegärd som gjorde att Landskrona, sedan 1969, är hans plats på jorden.
– Jag hade extrajobb på lasarettet som vak, det var så vi träffades. När jag flyttade till Landskrona fanns det de som undrade om Ingegärd hade träffat en sjöman, de visste ju inte att jag studerade i Lund.
Men det gjorde han, och inte bara kemi utan även ämnen som pedagogik, psykologi, interkulturell kommunikation och beteendevetenskap för tekniker. Mohammed Manley har totalt 240 högskolepoäng. Samtidigt som han studerade hade han extrajobb som att dela ut tidningar och plocka tomater.
– Jag har alltid varit disciplinerad. Det har jag från internatskolan som mina föräldrar satte mig i, den kallades för ”Västafrikas Eton”, säger Mohammed Manley.

Han berättar att det var hårda krav i internatskolan, klädvård och skoputs, välbäddad säng varje morgon. Eleverna stod också för skolans trädgårdsskötsel, bakgrunden till ett trädgårdsintresse som ännu finns kvar. Sommartid så svämmar lägenhetens uteplats över av blomsterprakt i krukor och amplar.
– Vi elever fick bara träffa våra föräldrar en gång om året, berättar Mohammed Manley.
Tanken var att han skulle gå i sin pappa Moses fotspår, och bli veterinär.
– I norra Sierra Leone är det mycket boskapsskötsel, så veterinär är ett viktigt yrke. Två gånger fick min pappa medalj av drottningen för sina insatser på området.
Drottningen i det här fallet är Elisabeth II, fram till självständigheten 1961 var Sierra Leone en brittisk koloni. Tre år senare, 1964, fick Mohammed Manley som 23-åring ett stipendium via FN-organet FAO (Food and Agriculture Organization) för att studera i Danmark. Men resan kunde lika gärna gått till dåvarande Jugoslavien och en veterinärutbildning där, det var första planen. Men det blev Danmark, och så småningom Sverige och Lund.
– Jag träffade en kompis som tipsade om den biokemiska institutionen i Lund och professorn där, professor Ehrensvärd. Jag träffade honom, och han såg till att jag kunde börja studera där.

Bokhyllans innehåll skvallrar om yrkeslivet som kemist – men också om ett brett intresse för språk, konst och kultur.

Och på den vägen blev det, från studier i Lund till jobb på Akzo Nobel, Plastal och till sist Volvo. Men livet är inte bara arbete, både Mohammed Manley och hustrun Ingegärd har varit samhällsengagerade och uppskattade Landskronabor. Ingegärd har varit ordförande i kyrkonämnden och ledamot i BoIS styrelse, de båda har sjungit i Sankt Johannes kyrkokör. Mohammed Manley, som också jobbat som lärare i kemi och biologi, har varit engagerad i Röda korsets läxhjälp i matte och engelska på Alléskolan.

På väggen i sovrummet hänger afrikanska souvenirmasker. De är dock inte från Mohammed Manleys födelseland Sierra Leone, han har inte varit där sedan han lämnade landet som 23-åring.

På väggen i sovrummet hänger några souvenirmasker från Västafrika, men inte från Sierra Leone utan från Gambia, där han och Ingegärd turistat. I Sierra Leone har Mohammed Manley inte varit sedan han lämnade på 60-talet, och han har inga planer på ett återbesök.
– Det är för farligt där nu. Dessutom vet jag inte om det finns några släktingar kvar, mina syskon har jag aldrig träffat eftersom jag gick i internatskola.
Däremot håller Mohammed Manley på att skriva ned sina memoarer berättar han.
– Jag gör det på lediga stunder. Det är ju mycket att komma ihåg och det får ta den tid det tar.
Mohammed Manley vill inte slarva – med den saken heller.

Bilden ovan: Blommorna på uteplatsen stortrivs, och Mohammed Manley är också mån om att sköta dem berättar han. Trädgårdsskötsel lärde han sig redan som barn, som elev på internatskola efter engelskt snitt i Sierra Leone.

Mohammed Manley

  • Ålder: Fyller 76 år i år (född 1941).
  • Familj: Hustrun Ingegärd Manglind, sonen Issa Manglind och barnbarnen Astrid, Ebba och August. Ingegärd Manglind har fyra söner från ett tidigare förhållande och 13 barnbarn.
  • Bor: Järnvägsgatan, Landskrona.

Sierra Leone

  • Sierra Leone är ett land i Västafrika som gränsar till Guinea i norr, Liberia i söder och har kust mot Atlanten i väst. Med sina 71 740 kvadratkilometer landyta och drygt sju miljoner invånare är det ett av de minsta länderna i Afrika. Huvudstaden heter Freetown. Sedan självständigheten från Storbritannien 1961 har landet präglats av politisk oro och periodvis inbördeskrig, något som gjort det till ett av kontinentens fattigaste länder, trots naturtillgångar som diamanter, bauxit, titan och guld.