”En gång parajettare, alltid parajettare!”

Tillsammans har tio personer jobbat över 400 år på Parajett. Några av dem har dessutom gått i samma klass på Dammhagskolan. Papperstidningen får en pratstund med Pär Gillerud, Roland Kristensson och Carsten Andersson som har jobbat på samma ställe sedan 1970-talet.

Carsten Andersson räknar ihop anställningsåren på de tio som varit längst på Parajett och landar på sammanlagt 402 år. Själv började han på företaget sommaren 1972 efter att han slutat grundskolan.

– Det var en annan tid då. Det fanns hur mycket jobb som helst och jag visste inte riktigt vad jag ville göra efter skolan. Faktorn här kände mina föräldrar och sade till dem: ”Skicka ner honom här bara, vi behöver folk!” Så det var bara att komma hit på måndagen.

Roland Kristensson är den i gänget som varit längst på arbetsplatsen – han slutade skolan på fredagen och började på Parajett på måndagen, ett par månader innan Carsten Andersson började.

– Det var en kompis som skulle jobba här, men han vågade inte gå hit själv så jag följde med. Sedan frågade de om inte jag skulle ha jobb också och jag tänkte att ja, varför inte och här blir man väl inte så länge, säger han.

Men länge har det ju blivit. Pär Gillerud började 1974, efter att ha gått som lärling två år på ett annat tryckeri. Det var hårt jobb och man förväntades både lyssna på och lyda de mer erfarna.

– Man fostrades in i det, säger Carsten Andersson.
– Och hade respekt för arbetsledaren, säger Pär Gillerud.
– Men det var faktiskt roligare då. Vi hade bättre sammanhållning, säger Roland Kristensson.

De tre erkänner glatt att de är något av dinosaurier i dag. Utvecklingen har gått framåt och i dag är det inte så många tryckpressar kvar på Parajett, eftersom det mesta printas, det vill säga skrivs ut från datafiler på enorma skrivare. Det gamla gänget har dock kvar sin hantverksstolthet, menar Pär Gillerud.

– Vi bryr oss om kvaliteten på det vi gör. Och det blir ett dilemma för Thord (Olsson, ägare Parajett, red:s anm.) när 56:orna går i pension, det är mycket kunskap som försvinner då.

Roland Kristensson och Carsten Andersson har en historia ihop som sträcker sig ännu längre bak än arbetstiden på Parajett. Tillsammans med ytterligare tre före detta Parajettanställda gick de teknisk linje på Dammhagskolan.

– Vi var 29 killar och en tjej och hon slutade efter en vecka! säger Roland Kristensson.

Ingen av dem var lockad att fortsätta studierna, utan i stället var det yrkeslivet som drog. Att det skulle bli just Parajett var inte givet, men alla tre blev bevisligen kvar.

– När man började sade de gamle: ”En gång parajettare, alltid parajettare!” och det trodde man ju inte på då, men de hade visst rätt, säger Carsten Andersson.

I dag ser det annorlunda ut, menar Parajetts järngäng. De som börjar på företaget nu är äldre och har mer utbildning och det är ovanligt att folk stannar hela yrkeslivet på en arbetsplats. Tillsammans har de tre många minnen av folk och händelser.

– Det har varit så många artister som jobbat här, det finns historier så det räcker och blir över. Man borde skriva en bok, säger Pär Gillerud.

– Gubbarna som jobbade här, visst kunde de ryta men de kunde också försvara oss, säger Roland Kristensson.

– De var skitsnälla egentligen. Med facit i hand skulle jag aldrig välja bort det. Det här stället har fött en, så är det, säger Carsten Andersson.

Pär Gillerud, Roland Kristensson och Carsten Andersson tillhör alla det gäng som jobbat på Parajett ända sedan 1970-talet.

Parajetthuset har förändrats en del sedan 1972 då Roland Kristensson och Carsten Andersson klev in genom dörren för första gången.